Såg nyss en pojke i femårsåldern som somnade på sin cykel.

Farmor räddade upp honom i sista sekund. 

Jag önskar att jag var lika avslappnad som han just nu. 

 Såg nyss en pojke i femårsåldern som somnade på sin cykel.

Farmor räddade upp honom i sista sekund. 

Jag önskar att jag var lika avslappnad som han just nu. 

Ännu febrigare kvällstidningar om missnöjda tittare. Men förmodligen också många nöjda. Och inte minst en hel massa människor som blivit faddrar i Plan i helgen - själva målet med att skuttande och skojande liksom! Ska bli ännu bättre och ännu roligare nästa helg!

Nu ny vecka nytt regn stress till skolor och jobb och ännu fler lådor att packa upp. Men i mitt nya arbetsrum ser jag ett äppelträd och en fågelholk från mitt fönster. Det ser väldigt snällt ut.

 Trappar upp mot Dansfeber. Premiär på lördag och själv återfanns jag i taxi mot Mix Megapol i morse klockan 6.20 för att sedan valsa runt i en massa olika radiokanaler. Detta under viss påverkan av okänd tablett som jag blev istoppad i natt av husdoktorn på grund av våldsam tandvärk. 

Det är mycket nu. 

Och mest av allt är det ouppackade lådor som blänger på mig runt om i huset.

Och så undrar jag naturligtvis hur jag ska få Madonna-armar tills på lördag. Tips någon?

På bilden nedan Jesse på Vinyl. Precis som jag från Lund och jösses vad man svansade runt honom under gymnasiet! Sa han hej någon gång tuppade man nästan av, När hans spelade skivor på nationerna stannade tiden. Jesse Wallin. Kung för evigt. 

Har tillbringat min första helg i nya huset. Långsamt närmar jag mig rum efter rum. Lär känna var golven knarrar, hur det känns att hålla i ledstången, hur det blöta gräset känns mot fötterna när jag hänger tvätt. Hänga tvätt i trädgården. Bara en sån sak.

Gamla samtal från förr sitter kvar i väggarna. Skåpen är förmodligen vana vid att ha tallrikarna där jag nu ställt glasen och vinden gapar glupskt efter nya lådor att förvara. Lådor som aldrig mer kommer att öppnas.

Igår låg en dovhjort och sov utanför badsrumsfönstret i morgondiset tillsammans med sina två kid. Jag håller på att förvandlas till Ernst Kirschteiger.

 Hej igen!

Så stod jag där i morse i 422:ans busskur väntades på motorvägsbuss  mot stan. Pillade lite nervöst på telefonen medan jag lyssnade på medresenärernas grannsämjeliga samtal om helgens kräftfester och att Johnssons ska flytta till Bromma. Det kände som första dagen i en alldeles ny klass. Nervöst och läskigt. Vad har dom andra på sig? Vad pratar dom om? Varför tog jag regnkappa - det ser ju alldeles fånigt ut. Känner dom igen mig? Vet dom var jag bor? Har dom sett alla tusen flyttkartonger och 150 barn som flyttar in? Går snacket redan?

Det var skönt att till slut sjunka ner på ett ledigt säte och låta Miss Li i lurarna leda in tankarna på mjuka havsvågor som dröjer sig kvar i sommarhjärtat.

 Nu tar jag och skrapar upp de hjärnceller jag har kvar efter en intensiv vår, lägger ner dom i en liten tygpåse och far iväg till skärgården.

Hoppas att ni gör nåt liknande inom kort!

Glad sommar!

 Oh en sån hetta!

I morgon ska det visst åska vilket jag tycker är onödigt otrevligt eftersom jag ska flyga flygplan till Gotland. Men det går väl förhoppningsvis bra det också. 

Väl där ska jag träffa charm-oraklet  Ann Söderlund och göra en intervju med henne i sommarstugan. Ska bli kul. Förmodligen får jag det roligare än den journalist jag själv blev intervjuad av för ett par timmar sen. Jag tyckte mest att jag svamlade.

Det är så svårt att bli intervjuad. Livet är så mycket å ena sidan och å andra sidan. Och allt blir så definitivt när det står i en tidning. Man skalar bort minerna, tonfallet, gesterna och sammanhanget. Men det vet man ju. Ändå gör man det. Om och om igen. 

Vad gör du om tio år? Jag har ingen aning. Jag vet bara vad jag gör just nu. Kanske i morgon. 

Varför vill du vara i TV? Det är roligt och utmanande och...och fast jag vet inte. Det finns inga enkla svar. Jag vill marinera frågorna och sen kanske svara. Fast bara kanske. För jag vet inte säkert svaret på någonting. Jag vet vilka jag älskar och vad jag gillar för mat. Men sen kommer osäkerheten vinglandes. Å ena sidan och andra...

 Här sitter vi och låtsas som att det regnar.

Badet i den ljumma eftermiddagen i insjön på midsommarafton ligger kvar som en mjuk filt. Det sägs att man blir en lyckligare människa om man uttrycker sin tacksamhet över såväl stort som smått.

Så nu gör jag det.

Trots kontorsstolssmak i rumpan och en to-do-lista lång som första Moseboken. 

En efter en droppar folk av från redaktionen. Det nalkas midsommar. Och det finns väl inget som kan göra en på så gott humör som en hägrande fredag som dessutom är ledig. Med blommor i håret. 

Jag fick för mig att jag skulle ha folkdräkt i morgon. Att riktigt gå in för det. Men det var svårare än jag trodde. Hittar just nu bara uppblåsbara sumodräkter och jag vet inte...känns liksom inte helt optimalt.

Glad midsommar alla fina!

(Och om du undrar så är bilden ett montage).